Känslokaos
Jag mådde inte bra igår och inte idag heller. Jag borde ligga i sängen, det är en sån dag. Idag ska jag till Gustafs dagis(Zarahs son) på kalas. Som jag har längtat! Tycker sånt är så himla kul :) Tyvärr är det oftast såna här tillfällen man blir dålig. Kroppen strejkar, jag är jättelåg och allt är tungt. Går runt och flåsar av ansträngning. Jag stänger av inte bara av de jobbiga känslorna utan alla så det blir jättejobbigt för dom runtomkring mig tyvärr. Får försöka förklara det så dom förstår. Man blir en annan person. Oengagerad, nästan kall och väldigt instängd.
Igår gick vi ju och skulle träna men jag orkade egentligen knappt ta mig dit. Jag hoppades att mamma skulle erbjuda sig att ta Mimmi men jag vågade inte fråga själv så det blev inget med det. Ibland är man bra dum. Man glömmer bort hur sjuk man faktiskt är. Man vill ju inte att det ska vara så, ofta går det att kämpa på ändå men till slut tar det stopp. Då går det inte att kämpa emot längre.
Jag är väl halvt om halvt ett känslomässigt vrak nu. Kroppen har återigen bevisat att den inte är frisk. Lika jobbigt är det varje gång.
Nu ska jag försöka rycka upp mig. Är framme vid Zarah och det ska bli så himla kul. Älskar den lilla killen. Eller allihop förresten. Blir bara arg att kroppen är elak. Så nu fick ni ett känslomässigt inlägg. Det var ett tag sen va? Är ju så duktig på att stänga av ;)
Love you guys! Hörs sen!
<3
