Tacksamhet i eländet
Jag är så tacksam att jag börjar förstå varför mitt liv tagit den vägen det gjort, att jag mindre och mindre klandrar mig själv. Det är inte mitt fel att jag blivit sjuk, det bara blev så. Men det är mitt fel om jag låter det förstöra mitt liv. Jag är Malin, jag är inte Fibromyalgi. Min identitet är samma men förändrad. Jag förändras hela tiden och kommer aldrig bli den jag varit. Men var det så bra förut då? Näe, det var nog inte det. Jag är tacksam för de livserfarenheten allt det här gett mig, men det har inget med sjukdomen att göra. Sjukdomen hatar jag iallafall. Men det är okej det med. Jag känner det jag känner.
Kram