malinsfibro

Emellanåt inser jag hur skört livet är. Hur lite som krävs för att hela ens värld ska rasa. Människor runt omkring en försvinner till ett annat liv, en annan värld. Jag kan inte förstå hur någon man brukar stöta på då och då helt plötsligt inte finns mer. Personen jag pratade med bara några timmar innan hon försvann bort. Som var så glad och verkade så lycklig. Hur jag inte kommer få se personens leende, uttryck och tankar något mer.

Jag får en påminnelse på hur mycket livet och de nära och kära verkligen betyder för mig. Hur jag önskar att alla jag älskar finns kvar och delar framtiden och resten av sina liv med mig. Jag kommer aldrig förstå hur livet bara kan ta slut och hur man aldrig kan få återse personen. Livet förändras hela tiden och det mesta kan man inte styra över. Men just döden kommer jag aldrig förstå mig på. Det är ett nödvändigt ont. Man får hoppas att de får det bra i nästa liv, för jag tror nog inte att det bara tar slut.
Just nu tänker jag mycket på de människor jag har i mitt liv, och de människor som gått bort i min omgivning på senare tid.

<3