malinsfibro

Igår pratade jag med en gammal kompis. Vi gick gymnasiet tillsammans. Första ring gick jag i Blackebergs gymn sedan bytte jag till Andreasgymnasiet. Hon berättade att jag pratade om att jag hade ont men ingen lyssnade. Alla tyckte jag var löjlig och överdrev. Det kändes skönt när hon berättade det för att jag faktiskt har haft ont väldigt länge. Jag hyser inga agg mot omgivningen, för hur skulle de veta.

Jag kommer ihåg när jag hade blivit mycket sämre. Då gick jag i Andreasgymnasiet som var en kristen skola. Jag har aldrig varit religiös, men jag tror på något. Vi hade morgonbön och bibelkunskap. Det var väldigt intressant. Vissa saker kunde jag hålla med om och vissa inte.

Jag kommer ihåg att alla tyckte jag var konstig som oftast pluggade hemma. Jag fick hoppa av skolan flera gånger men med hjälp av vår fantastiska rektor kunde vi ordna ett individuellt program åt mig.

En sak jag aldrig kommer glömma är elakheterna från klasskompisarna. De tyckte att jag blev särbehandlad och blev arga på mig, fast det var lärarna de borde gå på. En tjej i klassen, som var väldigt religiös, blev förbannad för att läraren ville hon skulle ge mig kopior på en genomgång. Jag hade varit så dålig att jag inte kunnat vara med på förra lektionen. Det kunde hon inte ta alls. Religiösa människor kan bete sig riktigt illa, de kan bete sig som vilken annan människa som helst. Men det tror man ju inte. Det finns skitstövlar överallt. På något sett har religiösa människor ansetts vara finare och bättre människor, men som med allt annat handlar det om hur man är och gör, inte vad man tror på.

Detta hände under sista året i gymnasiet. De tyckte inte illa om mig utan om hur skolan anpassade sig efter mig. Självklart var jag väldigt ledsen över detta och kände mig kritiserad och ifrågasatt. Samtidigt som jag inte kunde förstå vad det var som var fel på mig.
Jag fick upp detta i mina tankar när hon berättade om gamla tider. Jag är väldigt glad att jag alltid haft det bra i skolan och med vänner i övrigt, för den korta tiden som jag utsattes för detta var jobbig. Tycker otroligt synd om de som lidit genom skolåren.

För varje dag förstår man sig själv mer och mer, och varför man varit på ett visst sätt. Jag tycker det är skönt och jag kommer verkligen nånstans. Jag lär känna mig själv mer och mer :D

<3