malinsfibro

Nu är jag hos päronen ;) Mimmi fick en morot som muta, jag brukar inte vara poppis när jag har "lämnat" henne.

Vi har ätit entrecote, gravad lax, skagen m.m. lyx! Idag är det sista avsnittet av 30 grader i februari så jag ser nog på det här innan jag går hem.





När jag precis hade fått diagnosen Fibromyalgi var en sjukt jobbig tid. Man kunde sätta fingret på sina problem men samtidigt blev det som en dödsdom. Jag tror jag grät hela den sommaren. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, var hela mitt liv förstört nu?
Idag vet jag att allt inte är förändrat, men det mesta har blivit svårare än innan. Jag vet nu att jag kan hitta lyckan trots fibromyalgin, men min väg dit är och har varit lång.
Jag är en grubblare som inte riktigt kan låta mig själv vara lycklig. Jag väljer medvetet fel killar, som jag kanske inte känner så mycket för. Då är det ju inte lika jobbigt om jag förstör allt. Jag har kastat bort mycket tid på att känna att jag inte duger.
Det är först nu jag känner att jag faktiskt är en individ. Jag heter inte Fibromyalgi. Jag heter inte Sjukskriven. Jag heter inte Gnällkärring. Jag heter Malin. Och vad Malin är, bestämmer jag helt själv.
Nu har jag börjat sätta ner foten. Ingen ska trampa på mig. Ingen ska kunna övertala mig till något jag inte vill. Ingen ska få göra mig ledsen på grund av deras okunskap.




TIPS
Jag har fått frågan ett par gånger om jag har några tips till någon som precis fått diagnosen. Jag skriver ner några punkter som jag tycker är viktiga.

• Läs på om sjukdomen så du vet vad den innebär men läs inte ordagrant! Allt gäller inte på alla. (Det är svårt att förklara för omgivningen om man själv inte förstår).
• Hitta någon du kan prata med som förstår, gärna både i omgivningen och utomstående(tex samtalskontakt).
• Ta en sak i taget. Vila efter allt du gör. Pausa!
• Ta reda på vad du mår bättre av. Värme/kyla, ändrad kost, yoga, vattengympa, hjälpmedel, skoinlägg m.m. Prova!
• Stressa inte
• Känn efter. Vad försöker kroppen säga? Försök att hitta någon form av balans. Hur mycket klarar kroppen, hur mycket måste jag vila? Måste du göra något på ett annorlunda sätt? Kanske borde du ta bilen och storhandla istället för att småhandla hela tiden.
• Glöm inte att efter en dålig dag kommer tillslut en dag som är lite bättre.
• Unna dig att ha roligt!
• Och viktigast av allt.. Släpp aldrig hoppet! Ge inte upp dina drömmar. Det finns ingen som vet om du kommer nå dina mål i förväg. Man kan behöva kompromissa lite och prioritera annorlunda(Du kanske måste acceptera att du inte kan jobba heltid till exempel, men det är kanske inte är det viktigaste i livet). Låt inte Fibron ta över hela ditt liv.

NEDTRAPPNING AV MEDICINER

När det gäller nedtrappning av medicin är jag av åsikten att det ska göras på dina villkor. Alltså när du är redo och kan hantera en eventuell försämring(en tillfällig försämring). Om du mår mycket sämre utan medicin när det gått ett tag kanske det är bättre att ta medicin. Livet ska inte bara vara en kamp om överlevnad. Det ska vara värt att leva också.
Jag rekommenderar inte att trappa ner snabbt som jag gjorde med tramadolen. Det är bättre att trappa ner långsamt för man vet aldrig hur kroppen reagerar. Ha helst någon i din närhet som kan hjälpa till och finnas  där om det blir jobbigt.



Ställ gärna fler frågor! Jag svarar på vad som helst(nästan hihi). Ni får gärna skriva en kommentar och be mig maila, eller maila mig direkt om ni inte vill ta det öppet: [email protected]
(jag vet, jag måste ordna en kontaktruta på bloggen hehe)

Kram på er!
<3