Tänk vad ont en liten smäll kan göra :)

Publicerad 2012-11-22 15:39:38 i Personligt,

I förrgår kväll slog jag i foten på ovansidan i en kökslåda. Det gjorde så sjukt ont men det gick över en del så jag lyckades somna när det var bedtime som tur var.

På natten vaknade jag av en sån fruktansvärd smärta i foten att jag bara låg och kved. Fy vad jobbigt det var. Jag stod till slut inte ut, jag ville egentligen åka till akuten men det kändes ju löjligt när det var en sån liten grej, jag hade ju bara råkat slå i foten. Till slut efter smärtstillande tabletter och krämer somnade jag.

Igår var jag ute på promenad med Mimmi och det var en riktigt dålig idé. Trots att jag gick med kryckor lyckades hela foten svullna upp och smärtan var outhärdlig resten av dagen. Vad typiskt va, att göra illa sig så lätt men få så ont. Idag är det hursomhelst bättre! Ont gör det men jag står ut :-)

Vill ni att jag ska underhålla bloggen och berätta hur jag har det? Vet inte om någon är intresserad. Kul att ni är en del som tittar in här trots att jag sällan uppdaterar!

Kramar Malin

Kommentarer

Postat av: Malin H

Publicerad 2012-11-23 06:48:33

Hejsan.
Klart du ska fortsätta bloggen jag har kolat in här varje morgon för att se om det fanns något nytt inlägg =) Så du har följare som är nyfikna på hur du har deet. Läste artikeln om dig i reumatikertidningen. Det var bra skrivet .
Jag hoppas din fot blir bra snart och snälla ha kvar bloggen för det hjälper mig att läsa om dig o din vardag eftersom vi har samma sjukdom.
kram från Malin H

Svar: Hej Malin, du är en trogen läsare du :) vad roligt att du tyckte artikeln var bra, jag tyckte om bilderna. Tack snälla, den mår bättre och bättre nu tack och lov. Jag behåller självklart bloggen om någon får ut något av den! Jag vill gärna höra hur du mår också! Hoppas du har en bra dag
Kram Malin

Malin

Postat av: Rosie

Publicerad 2012-11-23 10:48:33

Hej

Jag har varit inne på din blogg för första gången idag och självklart skulle det vara trevligt om du fortsätter. Om du orkar!Läste också artikeln i Reumatikertidningen.
Jag har också Fibromyalgi, fick diagnos för ca 10 år sedan och förstår vad värk innebär.
Styrkekramar från mej!

Svar: Hej Rosie. Vad roligt att du hittat hit. Jag ska försöka hålla igång bloggen har jag bestämt mig. Okej, då är vi i samma båt. Berätta gärna hur du har det, ärlite nyfiken på hur det är när man haft sjukdomen ett tag, blir det lättare, värre etc. Hoppas du har en bra dag, kram Malin

Malin

Postat av: Kim

Publicerad 2012-11-23 14:53:19

Hej Malin. Var hos läkaren idag.
Fick diagnosen Fibro med kommentaren "Är du nöjd nu"..

Läste ditt mail och skickade ett långt svar i somras men det försvann i cyberrymden.

Gräver ner mig. Tips hur man kommer upp?
Kim

Svar: Hej Kim! Jag kommer så väl ihåg dig. Jag fick aldrig något svar från dig men så kan det väl gå ibland :)Vilken idiotisk kommentar du fick av läkaren, inte okej. Hur mår du efter beskedet? Mina tips är att försöka hitta småå glädjeämnen i livet. Kanske köpa en blomma, duscha lite extra länge t.ex. Just nu kanske du behöver prata om det mycket, tillåt dig att göra det och tvinga folk att lyssna ;).Ta hand om dig, gör saker som får dig att må bra och låt dig sörja. Det blir bättre med tiden, så stå ut! Berätta gärna hur det känns så kanske jag kan hjälpa dig mer.Kramar Malin

Malin

Postat av: Åsa

Publicerad 2012-11-23 17:31:07

Hej!!
Jag håller med om att det vore kul om du fortsätter att blogga. Jag läste reumatidningen idag och gick till din blogg direkt:-) Jag är 43 år och fick diagnosen fibro för 10-11 år sen, men har varit lite smått dålig sen tonåren. Det är verkligen trist att du blivit så hårt drabbad i så ung ålder, trist i vilken ålder som helst egentligen, men artikeln om dig gjorde extra ont i hjärtat:-( Hoppas du får en trevlig fredagkväll, själv ska jag på middag hos vänner, trevligt men det tar på krafterna så imorron blir det vilodag!!
Kram från Åsa

Postat av: Malin H

Publicerad 2012-11-24 07:16:48

Tack för svaret=) du undrade hur det är med mig. Jo jag gör som du tar en fot framför den andra. Jag har ju två barn en 4 år o en 2,5 år och jag undrar med hur jag orkar ibland. För dom är ju inte lugna o stilla för att mamma är dålig. Men min man har bytt jobb så han jobbar natt o är hemma vid 12på dagen så vilar han en stund sen går jag o lägger mig en stund. men jag e helt slut kl halv 8 på kvällen då blir det bädden. Jag äter mycket smärtstillande för att orka dagen och jag hopas verkigen jag kan dra ner på dom nr barnen blir stora. om du har facebook får du gärna lägga till mig jag heter malin Hensenius, jag delar mycket info om just fibro och Me/cfs o hur jag har det. ha en skön helg nu utan för mycket värk. kram

Postat av: linda

Publicerad 2012-11-30 21:34:14

Hej Malin.
Nu kan du ju inte lägga ner bloggen,när jag äntligen hittat din egen blogg.
Jag följde dina inlägg i somras på vårdguiden men sen funkade inte länken den dan jag skulle hitta hit,o sen har tiden bara rullat på.
Jag har själv haft fibro i 15 år,o när jag läste din historia o om hur ont i magen du kan ha ibland,så börjar jag undra om det inte började ett par år tidigare för mig med ,då jag åkte in o ut på sjukhus med extrema magsmärtor o ingen kunde hitta nåt.
När jag blev sjuk så rasade hela världen 19 år gammal med drömmar om rancharbete i usa , högskola för att utbilda mig mer inom lantbruket ,jag som var den som alla bad om hjälp för att jag alltid ställde upp o var alltid den som var starkast. Helt plötsligt orkade man inget, kom knappt ur sängen, fixade inte o bära temuggen med en hand. Arbetsprövningar, upprivna sjukskrivningar,(pga att nån sett mig röra mig mer ett par dagar när jag mått bättre)för hög konsumtion av smärtlindring fast ingen verkan,ja det mesta har nog passerat i början. Nu efter ett antal år, sitter jag här med sjukpension ,två underbara ungar på 7 o 1,5 år ,en sambo som verkligen hjälper till med allt när han ser att man inte fixar det. Livet är på en fungerande nivå ,kroppen o värken blir ju inte bättre precis o efter en omkull ridning för snart ett år sedan så fick jag ett par diskbråck i ryggen som inte heller är så snälla vid nerverna.
Men som sagt man har hittat en någorlunda balans så att livet funkar med värk hushåll o barn.
Det blev ett långt inlägg men jag behövde nog skriva av mig till nån som vet vad man genomlider varje dag
linda

Kommentera inlägget här

malinsfibro

24 år med Fibromyalgi Vardag, tankar och hopp